I denna ljuva sommatid

I dag gick jag en promenad med en äldre man som inte hade varit ute på väldigt, väldigt länge. Inte på flera år. Han har äntligen fått komma till ett äldreboende efter att ha legat ensam och isolerad i sin säng i sitt hem. Ingen hiss i huset och nästan inget sällskap. Helt bortglömd. Diverse sjukdomar har kantat hans vardag  och gjort det svårt för honom att kommunicera. Han är en av många som efter många års försök äntligen fick komma till ett boende.

Vi körde försiktigt hans rullstol utmed vattnet och kände vårens dofter. Syrenen blommar för fullt, nån har satt på vattenspridaren. Ovanför våra huvuden tronade solen och den klarblå himmelen. När promenaden var slut satte jag mig mittemot honom. Tog hans hand och nynnade och sjöng ”I denna ljuva sommartid”. Han hade varit engagerad i kyrkans verksamhet och jag ville återknyta till det som varit en viktigt del i han liv. Det kändes väldigt speciellt att äntligen få ta denna medmänniska ut på promenad. För första gången på mycket, mycket länge.  

I januari 2019 gick denne man bort. Följande fina rader är skrivet av hans gode man.

Jag var god man till en multisjuk man som gick bort i nyligen. Han bodde på ett kommunalt boende inne i Stockholm. Anledningen till att jag valde boendet var den fina utsikten över Stockholm samt att det låg vid en fin promenadväg vid Karlbergs kanal samt nära stadshuskajen med dess skärgårdsbåtar. Tyvärr fick K aldrig komma ut med hjälp av personalen trots mina önskemål. Tack och lov hade jag hört talas om Bettina och anlitade henne. Hon blev hans ljuspunkt som skänkte livskvalitet och glädje hans sista halvår i livet. Med Bettina fick han komma ut, känna vinden mot kinden, se båtar och människor. Bli behandlad och bekräftad som den person och man han var bakom sin sjukdom. Tack Bettina.

‎Lena Elisabeth‎

cropped-Liten-Promenadsällskapet-Walkie-Talkie-LOGOTYPE.jpg

Vi har inte tid att ha bråttom- vi har bara tid för dig.

Bettina Stewart Billgren, Promenadsällskapet Walkie Talkie  Twitter