Tankar från en äldre herre om betydelsen av ett besök
Jag är 95 år och bor på Rosendalsgården där jag träffade Tina (Bettina) en onsdag innan en lunch. Jag bjöd med henne att sitta ner vid bordet. Det visade sig vara ett lyckosamt för alla parter, det tog inte lång tid för samtliga att börja prata med varandra och Tina. Helt plötsligt kunde personer med nersatta förmågor börja kommunicera – och det fanns glädjen i ögonen. Från socialtjänstens enkät för boenden inom äldrevården, ställs frågan om man har en minnesrik lunch om dagen. Jag tror att alla kan svara JA! – denna onsdag. Det var fler som frågade mig senare i veckan, – när kommer Tina? Jag tolkar frågan som att de alla har ett stort behov av träffa någon som har tid med dem.
Tinas besök börjar på morgonen med högläsning av dagens tidning, därefter blir det promenader och samtal med de som behöver, och Tinas närvaro behövs här och hos många äldre som sitter ensamma. Efter lunchen som Tina intar där det finns plats vid något bord – är det besök hos personer som är liggandes eller sittandes ensamma med många frågor som ”Vad gör jag här?”, ”När får jag åka hem?”.
Promenadsällskapet Walkie Talkie – Bettina Stewart har jag lärt känna under sedan mars 2015, som en hjälp och komplement med stor kärleksfull empati i sitt arbete till oss alla, boende och personal på Rosendalsgården i Huddinge. Både för oss som är kvar och de som lämnat oss under året som gått. Vi skulle alla sakna hennes besök om hon inte blev kvar.
Jag som skriver detta, heter Lennart Eriksson gör mig till folk över många här boendes på Rosendalsgården.
Min underbare gamla vän Lennart somnade in den 12 december 2023. Så saknad och så älskad. Han var en generös och härlig man, fylld av historier att berätta. ❤️
Här hittar du intervjun med Lennart ur Hemmets Veckotidning nr 33 2016.